På tal om TAUBE
Fritiof och Carmencita
Samborombon, en liten by förutan gata
den ligger inte långt från Rio de la Plata
nästan vid kanten av den blåa Atlanten
och med Pampas bakom sig många hundra gröna mil,
dit kom jag ridande en afton i april
för jag ville dansa tango.
Dragspel, fiol och mandolin
hördes från krogen och i salen steg jag in,
där på bänken i mantilj
och med en ros vid sin barm
satt den bedårande lilla Carmencita.
Mamman, värdinnan satt i vrån
hon tog mitt ridspö, min pistol och min manton.
Jag bjöd upp och Carmencita sa:
"Si gracias, señor, vamos á bailár este tango."
Carmencita lilla vän, håller du utav mig än?
Får jag tala med din pappa och din mamma,
jag vill gifta mig med dig Carmencita!
Nej, Don Fritiof Andersson,
kom ej till Samborombon,
om ni hyser andra planer när det gäller mig
än att dansa tango.
Ack, Carmencita gör mig inte så besviken
jag tänkte skaffa mig ett jobb här i butiken,
sköta mig noga, bara spara och knoga,
inte spela och dricka men bara älska dig
säg, Carmencita, det är ändå blott med mig,
säg, som du vill dansa tango.
Nej, Fritiof, Ni förstår musik,
men jag tror inte Ni kan stå i en butik
och förresten sa min pappa just idag att han
visste vem som snart skulle fria till hans dotter.
En som har tjugotusen kor och en estancia som är förfärligt stor.
Han har prisbelönta tjurar,
han har oxar, får och svin,
och han dansar underbar tango.
Carmencita lilla vän,
akta dig för rika män!
Lyckan den bor ej i oxar eller kor
och den kan heller inte köpas för pengar.
Men min kärlek gör dig rik,
skaffa mig ett jobb i er butik!
Och när vi är gifta söta ungar ska du få,
som kan dansa tango!
